dolda ny logga mindre

Han ber riksdagen: Rösta nej till Kubaavtal

Han ber riksdagen: Rösta nej till Kubaavtal

Stina Stjernkvist/TT Manuel Cuesta Morúa är historieprofessor, och talesperson för Corriente Socialista Democrática Cubana – en av Kubas mest framstående oppositionella politiska rörelser
Stina Stjernkvist/TT Manuel Cuesta Morúa är historieprofessor, och talesperson för Corriente Socialista Democrática Cubana – en av Kubas mest framstående oppositionella politiska rörelser

Kuba TT
EU har slutit ett historiskt samarbetsavtal med Kuba. Men unionen anklagas för att i förhandlingarna ha uteslutit röster som kritiserar det styrande Kommunistpartiet.

Nu vädjar kubanska aktivister till riksdagen att inte godkänna avtalet.
"En viktig samarbetspartner", kallade EU:s utrikeschef Federica Mogherini Kuba när hon besökte huvudstaden Havanna i början av september.

Besöket skedde med anledning av ett nytt samarbetsavtal, som kom 2017 och har framhållits som ett nytt kapitel i unionens relation med den slutna kommunistrepubliken.

Men EU har missat en chans att ställa högre krav på demokrati, enligt den kubanska oppositionsledaren Manuel Cuesta Morúa.

- Det är bra att EU diskuterar med Kuba, gör det! Men man kan inte blunda för att Kuba saknar respekt för sina medborgare, säger han till TT under ett besök i Stockholm.

Enpartistat
1996 antog EU en "gemensam ståndpunkt" gentemot Kuba. Unionens relation med den västindiska önationen kunde bara ske på vissa villkor – bland annat att Kuba övergår till ett pluralistiskt demokratiskt system.

23 år senare är Kuba fortfarande en enpartistat där bara det styrande Kommunistpartiet (PCC) tillåts. När det är val har de röstberättigade två alternativ – att rösta på den enda kandidaten som ställer upp i deras distrikt, eller att inte rösta alls.

- EU kallar till och med Kuba för en "enpartidemokrati", säger Manuel Cuesta Morúa, och refererar till EU:s årliga rapport om demokrati i världen från 2016.

I avtalet finns en maning om att verka för demokratiska reformer på Kuba – men det är inte ett krav. Förutom ökade investeringar och ekonomiskt samarbete ska parterna i stället mötas regelbundet för en "politisk dialog" om, bland annat, mänskliga rättigheter.

- Det här är inget frihandelsavtal. Det är ett allmänt avtal som är bra för EU:s handel med Kuba, och som innehåller dialog där vi kan stå upp för våra värderingar, prata om kvinnors rättigheter och fackliga rättigheter, och där vi kan påverka, säger Annika Söder, kabinettssekreterare på utrikesdepartementet.

Men Manuel Cuesta Morúa, som är drivande inom en av de största oppositionella politiska rörelserna i landet, har inte fått vara med i den dialogen, säger han.

- De enda som tillåts delta är organisationer som godkänts av regimen.

"Legitimerar förtryck"
Sedan EU inledde förhandlingar med Kuba 2014 har trycket på oppositionella blivit hårdare, enligt Manuel Cuesta Morúas uppfattning. Han anser att EU ger legitimitet och självförtroende åt regimen.

Spridda protester skedde i Havanna 2015 och 2016. Ledande var nätverket Damas de Blanco, "Kvinnor i vitt", som består av anhöriga till fängslade politiska aktivister. Genomsnittligen 800 människor i månaden fängslades godtyckligt under den perioden, enligt Human Rights Watch.

I dag har protesterna i stort sett dött ut, enligt Erik Jennische, chef för Civil Rights Defenders Latinamerikaprogram.

- Man har börjat placera ut polisbilar utanför aktivisternas hus så att de inte ens ska kunna ta sig till platserna för att demonstrera. Efter det har det i princip inte varit några protester överhuvudtaget. Polisen har järnkoll, säger han.

Riksdagen röstar
Avtalet kan formellt träda i kraft först när alla EU:s medlemsländer har godkänt det i sina nationella parlament. Tre länder har ännu inte gjort det – Nederländerna, Litauen och Sverige.

I Sverige lade regeringen fram en proposition om att ratificera avtalet 2018, men drog sedan tillbaks den. En ny, snarlik proposition lades åter fram till riksdagen i juni i år.

Beslut väntas fattas i höst, enligt Annika Söder.

- Jag anser inte att avtalet är en legitimering av förhållandena på Kuba. Det är en plattform för våra kontakter med Kuba. Om man stöder reformer och vill se en positiv utveckling, ja, då är kontakt den enda vägen, säger hon.

Manuel Cuesta Morúa är förvånad över den hållningen. Han har läst om Sveriges utrikespolitik, som syftar till att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Det kubanska folkets rättigheter, frågar han sig, gills inte de?

- Det är frustrerande. Starka demokratier som Sverige har ett guldläge just nu. Kubas nya regim behöver deras stöd. Det är nu man har en chans att ställa krav på demokratiska reformer. Men det gör man inte.
Fanny Hedenmo/TT

Fakta: Samarbetsavtalet med Kuba
TT
EU:s relation till Kuba har förändrats kraftigt under 2000-talet. 2015 beslutade EU att normalisera förbindelserna, som bröts 2003 när EU införde sanktioner mot Kuba. Sanktionerna hävdes därmed. Året därpå införde USA nya, hårda sanktioner mot Kuba – en ny riktning under president Donald Trump, som kraftigt skiljer sig från Barack Obamas strategi.

EU:s samarbetsavtal med Kuba , Political dialogue and cooperation agreement, PDCA, började förhandlas fram 2014. 2016 godkändes det genom en omröstning i Europaparlamentet, och sedan 2017 gäller en så kallad provisorisk period. Avtalet anses dock formellt träda i kraft först efter det att alla medlemsstater i EU har ratificerat det.

Avtalet ålägger staterna att samarbeta inom en rad områden, så som bekämpningen av pengatvätt, människosmuggling och könsrelaterat våld. Inom ramen för avtalet ska parterna samlas regelbundet för "politisk dialog" med statliga företrädare och representanter för civilsamhället.

Parterna ska också underlätta för ökad handel och investering.
Källor: EU, Civil Rights Defenders

Bakgrund: Kuba
TT
Den västindiska önationen Kuba är en av världens sista kommunistiska enpartistater. Landet är fortfarande starkt präglat av revolutionen 1959, då Fidel Castro tvingade diktatorn Fulgencio Batista på flykt och övertog makten i Havanna.

Fidel Castros styre skulle dock komma att präglas av en totalitär statsapparat, inspirerad av både den kinesiska maoismen och Sovjetunionen. Privata företag nationaliserades och "borgerliga idéer" förföljdes och bekämpades. Med internationella blockader gick den hårt kontrollerade ekonomin på knäna, och medborgarna utsattes för hårda åtstramningar och ransoneringar. Fattigdomen bredde ut sig. Hundratusentals kubaner flydde landet.

2006 lämnade Fidel Castro över makten till sin bror Raúl av hälsoskäl. Raúl införde vissa ekonomiska reformer. Privat ägande blev lättare, och landet öppnades för högre grad av utländska investeringar. 2013 infördes en reform som tillät kubanerna att resa utomlands. Omställningen skedde dock för fort för den ännu svaga privata sektorn, och arbetslösheten växte.

2018 utsågs vice president Miguel Díaz-Canel till Raúl Castros efterträdare. Samtidigt föryngrades det politiska skiktet med flera införda åldersgränser. Castro behöll sin post som ledare för Kommunistpartiet (PCC). En ny författning röstades igenom med stor majoritet 2019, efter en intensiv statlig kampanj.

Maktskiftet uppfattas av vissa som en ny riktning för Kuba. Men den hårdföra behandlingen av oppositionella och kritiska röster kvarstår. Sajter på internet blockeras regelbundet av regimen, som också kontrollerar närapå alla medier. Folket har heller ingen reell makt över den politiska makten.
Källor: Landguiden/UI, RSF, Human Rights Watch

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter